Nu har det gått över 6
månader in i mitt arbete i Sätra och det börjar bli dags för en
halvårssummering.
Intresset och stödet till Sätra SK är enormt, både här på
sociala medier och på bollplan, vilket är extremt roligt. Med det vill jag även
ge er en större insyn i mitt arbete och utveckla varför säsongen sett ut som den
gjort.
Det hela börjar i Januari och vi var i full rulle med
futsalsäsongen(vilket jag hade ansvar för). Här råder det ganska tydligt att
det är något som inte riktigt stämmer i föreningen, många starka viljor som
tycker olika och det var många som ville peka finger över diverse problem, men
faktumet var ganska tydligt och det var spelarbrist i Sätra SK, det fanns inte tillräckligt
med spelare att forma en stark trupp nog för både division 1 och division 2.
Samtidigt så var det ganska tydligt att det fanns konflikter i
truppen som var olösta. Vilket kan kännas lustigt efter Sätras bästa
resultatmässiga säsong, men det var två faktum och en verklighet. Här sker en
rad incidenter som gör att jag får frågan att bli sportchef för Sätra SK, efter
kort betänkte tid tackar jag ja och vänder mitt liv upp och ner på samma gång,
för när jag gör något så kliver jag in helhjärtat och lite till.
Min första tid som sportchef var allt annat än frid och fröjd,
enormt mycket tid får läggas ned på att fråga alla spelare om hur dom känner
och vad dom tycker för att få mig en helhetsbild samt bekanta mig med alla.
Samtidigt så pågår en jakt på att få i spelare, där jag inser ganska fort att
det kommer bli svårt i februari och allt fler trupper känns klara så det blir
att ringa runt till spelare vars framtid är osäker och det var en liten skara
men som jag gjorde mitt bästa för att rekrytera, men som sagt snabbt insåg jag
att det här kommer bli svårt. Det gjorde det inte bättre att tre långtidsskador
blev verklighet under min första tid.
Mitt i allt så står jag även utan tränare och lagledare, en
följetång av meningsskiljaktigheter och här hade jag önskat ett annat utfall
men jag personligen hade svårt att påverka det. Jag blev tvungen att blicka
framåt.
Nu behöver jag rekrytera tränare, spelare, lagledare och materialansvarig
som ska bemanna div 1, div 2 och f16-19 serien, samtidigt som träningarna
skulle hållas på Stadshagen, Spånga och i Västertorpshallen. Karusellen var
igång helt enkelt och processerna för att hitta tränare satt i rullning. Här jobbade
jag brett och stort för att se över alla tänkbara kandidater som skulle matcha
gruppens önskemål och det visade sig direkt att bli väldigt svårt. Det finns
inga enkla lösningar och dom namnen som dök upp i denna tid var inte riktigt optimala
för gruppen. Jag fick fortsätta köra på och i början på mars så får jag en
vändning i mitt arbete som känt ganska hopplöst och jag får Sheila på tåget, en
person som jag följt i många år när hon sprungit på Stadion och jag visste
precis vad jag fick in för kunskap om fotboll i utförandet och då återstår det
bara att se hur det praktiska och teoretiska utlärandet är.
I mitten på mars så var jag tvungen att ta ett beslut, 3
veckor före premiär, hur gör vi? Och då blev lösning att jag kliver på och kör
som tillförordnad huvudtränare med Sheila som assisterande och Denise som
målvaktstränare. Förutsättningarna var allt annat än optimala, få spelare, tunn
tränarstab och samtidigt oprövad. Här var samtidigt spelarna fullt med i
processen och stödet kändes hållbart.
Spelarna är Sätra, Sätra är spelarnas klubb, utan dom är vi
ingenting och så är det. När en del av stommen från förra året någonstans
började ta ett ansvar utöver det vanliga. Framförallt började hjälpa mig med
saker som absolut inte tillhörde deras bord så fick jag signaler att det är
definitivt inte bara jag som är mån om att Sätra ska ta sig tillbaka och bli en
stark förening igen. Nu snackar vi spelare som skulle kunna gå in vilken
startelva som helst i division 1 och när dom accepterar kaoset så fick jag tillräckliga
signaler att fortsätta mitt engagemang köra stenhårt på att bygga upp Sätra
igen, med en tydlig hållbarhetsstrategi och långsiktig samt kortsiktig plan.
Vi går in i april och vi har premiär i div 1 och i f16-19
serien, i div 1 så går vi in och plockar de poängen vi ska och får en bra start
vilket var viktigt. I f16-19 så vet jag om att får vi inte in en 7-8 spelare i
det åldersspannet så kommer vi endast kunna matcha den serien i april (div 2
startar i slutet på april), så i den serien kan jag matcha dom damlagsspelarna
födda 00 och senare som inte får speltid i div 1. På så vis kunde vi även göra
starka resultat i den serien också, men i början på maj så har vi fått in två
nya spelare och det betyder att vi är 10 st totalt i juniortruppen, där
aktiviteten på dessa spelare var varierad. Samtidigt har vi fått in Oliver som ansvarade
för juniortruppen och skapade en rejäl avlastning för mig och med Oliver fick
vi in en riktigt bra instruktör, men det skapade fortfarande inga nya spelare.
Vi står inför det faktum som jag meddelande styrelsen redan i mars att vi måste
dra oss ur f16-19 när div 2 drar igång.
Här jobbar jag för att hitta alternativa lösningar för
juniorerna, jag samtalar med andra klubbar för att ge alla olika alternativ. Här
bestämmer sig alla junior att dom vill vara kvar i Sätra och hjälpa mig och
framförallt är vi alla medvetna om att dom kommer behöva matchas i div 2 för
att vi ens ska kunna ha ett lag där.
Vi går in i maj och här duggar matcherna tätt, vi får svårt
att få ihop division 2 laget på grund av spelarbrist, speciellt i våra tre bortamatcher
i Uppsala som två dessutom krockar med div 1 matcher, en riktigt härlig
utmaning helt enkelt. Jag får lära mig att trolla, spela matcher utan avbytare
i båda serierna och hoppas att inget galet händer. Men massa galna saker händer,
i mitten/slutet på maj så åker vi på en hel del sjukdomar och skador vilket
påverkar helheten avsevärt, det betyder att vi har en period i div 1 där vi
saknar hela vårt ordinarie mittfält och får laborera ordentligt, med en tunn
trupp så blir det svårt och resultaten haltade rejält. Detta ger såklart stora
konsekvenser för div 2, där kräftgången redan var ett faktum, men vecka ut och
vecka in så gör tjejerna inspirerande krigarinsatser och deras moral växer och
det är viktigt att ta med sig, att någonstans se det lärorika i en sådan
situation.
I Juni så fortsätter utmaningarna med matchkrockar som vi
inte kunnat påverka, i denna period så har vi likt andra lag problem med studentfirande,
skador och folk som checkat ut för semester lite för tidigt. Det summerar även
vart fokuset legat i helheten hos gruppen, även om en rad individer visat att
dom bryr sig sjukt mycket och det gör mig väldigt glad och det gör att vi
kommer kunna bygga framtiden stark på riktigt.
Vi klarar av vårsäsongen med nöd och näppe, men någonstans
får vi summera det hela med att säga att vi har haft 7 debutanter i division 1,
10 debutanter i div 2 och det sätter sin prägel på helheten och nånstans är jag
resultatmässigt tillfredsställd sett till förutsättningar.
Här börjar man undra, varför spelar vi i div 2? Och ja, i år
så finns det inget svar, även förra året har jag fått höra att det var ett jäkla
meckande för att få ihop det och då försvinner syftet, men det finns ett syfte
och det finns ett långsiktigt syfte med div 2 och därför har vi valt att ge det
en chans och inte behöva tappa fler spelare som inte riktigt har div 1 nivå i
sig. Vi vill vara en förening som erbjuder en utveckling, en organisation där
du kan ta steget till att bli en riktigt bra fotbollsspelare och då är ett
farmarlag i div 2 nästintill unikt och en riktigt bra förutsättning att ha om
den används rätt.
Våren är avklarad och jag kan andas lite, men nu börjar
jobbet att göra hösten bekvämare. Bygga en stark stab för div 1 och div 2. Samtidigt
som jobbet börjar för att jobba mot 2020, vilket har inneburit möten i Stockholm
Stadshus, förhandla med leverantörer och stämma av med potentiella sponsorer.
För Sätra SK är en framtidsklubb, vi är unika och vi tror att folk vill vara
med och bidra till att flickor och damer får bra förutsättningar att lyckats. Att
man får möjlighet att lyckas här, att vi kan vara med och bidra till att skapa
kvinnliga förebilder i Sätra med omnejd och det tror jag stenhårt på.
Jag är så glad över stödet vi haft och det är även därför
jag skriver den här halvårssummeringen för att ge er den insyn ni förtjänar och
på så sätt skapa en förståelse för vad vi gått igenom och går igenom. För vi
behöver alla er, mer än någonsin då ert stöd betyder extremt mycket för oss.
För vi vet om att det är så många mer som bryr sig än bara vi.
Viktigt för mig är även att poängtera att en del spelares
engagemang i klubben varit fantastiskt, allt från att ha coachat div 2 matcher
när vi inte fått ihop det, till att ta hand om material och funnits där för mig
när det varit fysiskt omöjligt att få ihop det med mitt heltidsjobb utöver
detta. Nu är vi dock i en fas där vi fått en möjlighet att bygga en verksamhet som
kommer ge en tydlig tillväxt och hållbarhet. Vi kommer att starta upp ett F17-lag
där vi kommer forma morgondagens elitspelare, vilket har varit något som efterfrågats
länge (mer info om detta kommer snart). Vi har även ett gäng nyförvärv som
kommer att presenteras tillsammans med ledarstabsförrändringar, med andra ord
kommer det komma en hel del roliga nyheter som jag tror stenhårt på och som
kommer innebära en tydligare struktur och organisation som kommer innebära att vi blir attraktivare samt att jag får spara min röst lite under matcherna.
Vi ses på Bollplan,
Tillsammans är vi Sätra SK.
Krispin Kuoppala
Krispin@satrask.se
